tisdag 5 maj 2015

Vinterkräksjukan

Kräkningar

Norovirus Norovirus i frysta hallon är en riskhantering. Norovirus, även norwalkvirus, är ett virus inom familjen calicivirus och orsakar vinterkräksjuka. Det förekommer i två gen-grupper och ett flertal genotyper.





Riskhanteringsrapporten om risker med norovirus i frysta utländska hallon baseras på det vetenskapliga underlaget.
Riskhantering och risker med norovirus i frysta utländska hallon samt hanteringsåtgärder för konsumenter är att det är rådligt att koka frysta utländska hallon ca en (1) minut innan man äter dem. Rådet gäller alla men är särskilt viktigt att följa för riskgrupper som äldre och personer med nedsatt immunförsvar.

Norovirusutbrott, alltså vinterkräksjuka med utländska frysta hallon som smittkälla är ett återkommande problem. Totalt har 28 utbrott under tidsperioden 2003- 2012 rapporterats i Sverige där upp till 130 personer drabbats vid ett enskilt tillfälle. Utbrott är också vanliga i Danmark och Finland men har även rapporterats från andra länder i Europa.

Data från femårsperioden 2003-2007 visar att hallon i form av råa hallon, hallonsås, eller hallontårta pekades ut som smittkälla i elva utbrott (11 procent av 98 utbrott).
Norovirus är en vanlig orsak till magtarm-infektioner, särskilt hos barn och äldre.
Människan smittas genom oralt intag av noroviruspartiklar.
Dessutom sprids smitta genom direkt kontakt mellan personer.
Smitta kan även spridas via livsmedel som kontaminerats under odling eller hantering och beredning i senare led, eller via avloppsförorenat dricksvatten.
Norovirus anses vara mycket infektiösa.
"Infektionsdosen" Infektionsrisken är låg.
Smittade människor utsöndrar mycket stora mängder virus i både avföring och i kräkningar.
Smittspridande personer kan delas upp i fem grupper:
- Personer med symtom på infektion
- Personer som haft symtom på infektion men tillfrisknat.
- Personer som infekterats men ännu inte utvecklat symtom
- Personer som infekterats men inte utvecklar symtom

- Personer som haft kontakt med sjuka personer, till exempel sjuka barn.


 Livsmedel som utgör risk att orsaka norovirus-infektion är sådana som hanteras manuellt och serveras utan efterföljande värmebehandling, till exempel tårtor eller kalla rätter på bufféer.
Dessutom tillkommer rätter med råvaror som förorenats i tidigare led, till exempel djupfrysta hallon som äts råa eller i desserter, smoothies och bakverk utan efterföljande värmebehandling.

Det finns inga utbrott där hallon odlade i Sverige har angivits som smittkälla.
Utbrott med andra bär än hallon som smittkälla är ovanliga.
Under femårsperioden 2003-2007 rapporterades till exempel endast ett utbrott där två personer drabbades och där jordgubbar pekades ut som misstänkt smittkälla.
Det finns en studie som visar att norovirus tycks ha lättare att överleva på hallon än på jordgubbar, vilket kan vara orsak till att problemet är störst med hallon.
Det finns inga utbrott där färska hallon har angivits som smittkälla.
Kokning eller värmebehandling vid lägre temperaturer vid en längre tid avdödar norovirus.
Norovirus överlever väl i djupfrysta livsmedel.

Det är oklart om torkning avdödar norovirus, eftersom det saknas sådana studier.
De norovirus som infekterar människan kan normalt inte infektera djur och det finns inga kända norovirus som smittar från djur till människa.
En studie med försök med sköljning av hallon med vatten, med eller utan tillsats av klor eller klordioxid, visar att detta endast hade en begränsad effekt på halter av norovirus.
Norovirus kan inte föröka sig på livsmedel men kan överleva på dem och invänta att överföras till en värd.  

Symtom och riskgrupper.
Symtomen varierar kraftigt mellan smittade personer, alltifrån inga symtom alls till diarré, explosiva kräkningar, feber, huvudvärk och magsmärtor.
Varaktigheten är normalt 1-3 dygn varefter personen brukar Livsmedelsverkets rapportserie nr 14/2013 6 tillfriskna helt.
Immunitet efter genomgången sjukdom anses normalt kortvarig.
Äldre samt personer med nedsatt immunförsvar riskerar att drabbas av allvarliga symtom.
Utbrott på äldreboenden och i samhället i övrigt medför ökat behov av sjukvård samt ökad dödlighet hos äldre.
Barn (upp till ca 15 år) och äldre (över 65 år) löper större risk att insjukna än andra åldersgrupper. Den genomsnittliga perioden med symtom är längre hos barn än hos andra åldersgrupper.


Norovirusspridning till hallon.
Norovirus kan överföras till hallon på många olika sätt.
Det troligaste anses vara:
- Via vatten som används för bevattning eller för spridning av bekämpningsmedel
- Via rötat slam
- Via människor
- Via kontaktytor.
Hallon bevattnas enligt uppgift vanligen med droppbevattning så nära marken som möjligt. Kontaminerad jord kan dock tänkas förorena bären både genom damm eller plockarnas händer men också genom direktkontakt vid lagring på marken i öppna kärl.

Förorenat vatten som används vid beredning av bekämpningsmedel är också en möjlig smittväg.
Hallon kan smittas endera direkt genom ytkontakt med gödsel i samband med gödsling eller indirekt via jorden.  


Regelverket anger dock att det måste gå 10 månader mellan gödsling med slam och skörd av produkter som inte ska processas.
Hallon hanteras manuellt i olika steg i livsmedelskedjan. De plockas manuellt, de sorteras manuellt och de hanteras manuellt vid den slutliga beredningen.
Det är alltså många händer som är i kontakt med hallonen och vid varje kontakt kan smitta överföras till hallonen.
Goda hygienmöjligheter vid odlingar och senare processteg med noggrann handhygien är avgörande för att stoppa denna smittväg.

Detta är särskilt angeläget eftersom norovirus är motståndskraftigt mot desinfektionsmedel och mot bakgrund av att man utsöndrar norovirus under lång tid efter sjukdom samt att man kan vara bärare av norovirus utan att veta om det.
Alla de ytor som hallonen kommer i kontakt med kan utgöra en smittkälla om de förorenats med fekalier, uppkastningar eller förorenat vatten som används vid disk och rengöring.

Det gäller till exempel ytor i kassar som hallonen läggs i vid plockning, transportband och andra ytor i produktionsanläggningen, förpackningsmaterial samt redskap och ytor i köket.
Några mikrobiologiska kriterier för förekomst av norovirus i livsmedel saknas och att med provtagning säkerställa att ett bärparti är fritt från.

Litteraturstudien sammanställer befintlig kunskap om norovirus i framförallt dricksvatten. Rapporten fokuserar på olika utbrott, detektion, nomenklatur och biokemiska egenskaper.

Magsjuka (gastroenterit) orsakas ofta av ett virus som kallas norovirus. Flera olika varianter av norovirus kan infektera människor. De flesta utbrotten orsakas av en variant av norovirus som kallas GII.4, som är mycket föränderlig.
Antalet fall av norovirusinfektion är säsongsberoende och når en topp under vintermånaderna.
Troligtvis orsakar norovirus i vatten många fler utbrott av magsjuka än vad som kan visas med dagens metoder.
Det beror på att infektionsdosen är väldigt låg, det vill säga att det krävs få virus för att insjukna, samtidigt som det är svårt att påvisa låga nivåer av virus med dagens metoder.

För att kunna säkerställa smittkällan är det viktigt att ha bra metoder för att påvisa norovirus i vatten.
Om vattnet misstänks vara smittorisken kan virusfynd i prov från en insjuknad person jämföras med virusfynd i ett vattenprov.
När smittkällan är fastställd kan relevanta åtgärder vidtas för att förhindra nya utbrott.
Utvecklingen av analysmetoder har gått framåt och numera används molekylärbiologiska metoder som standard.

Metoderna behöver dock bli ännu känsligare för att det ska vara möjligt att kunna upptäcka de låga halter av norovirus som kan finnas i vatten.
Metoden PCR påvisar bara närvaron av ett viralt genetiskt material, men visar inte om det kan infektera människor eller inte.
Studier pågår inom EU för att ta fram standardmetoder för att påvisa virus i rekreationsvatten (vilket inkluderar badvatten) och dricksvatten.
Mycket av kunskapen om norovirus i dag kommer från försök med så kallade modellvirus, oftast calicivirus från katter eller möss.
Det beror på att humant norovirus (alltså norovirus från människor) inte går att odla.
Modellvirusen har dock andra egenskaper än det humana noroviruset, och därför kan inte resultaten överföras rakt av.  

Dessutom ändrar sig norovirus ofta, vilket ställer krav på att det finns uppdaterade metoder för att påvisa det.
Rapporter från olika delar av världen visar att norovirusutbrott är ett globalt fenomen.
Utbrotten kan ske i olika vattentyper, som dricksvatten eller badvatten.
Det är inte alltid möjligt att säga hur vattnet har förorenats, men ofta misstänks kontakt med avloppsvatten.
De flesta människor verkar inte heller få någon långtidsimmunitet mot viruset.
Det är följaktligen viktigt med tillräckliga barriärer i vattenverken för att avskilja och avdöda norovirus.
Mikrobiologiska riskbedömningar kan vara till hjälp för att bedöma de mikrobiologiska riskerna hos ett vatten och dess kvalité.
Kopi Thore
Se mera här




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar