Norovirus
Norovirus i frysta hallon är en riskhantering.
Norovirus, även norwalkvirus, är ett virus inom familjen calicivirus och orsakar vinterkräksjuka. Det förekommer i två gen-grupper och ett flertal genotyper.
Riskhanteringsrapporten om
risker med norovirus i frysta utländska hallon baseras på det
vetenskapliga underlaget.
Riskhantering och risker med
norovirus i frysta utländska hallon samt hanteringsåtgärder för
konsumenter är att det är rådligt att koka frysta utländska
hallon ca en (1) minut innan man äter dem. Rådet gäller alla men
är särskilt viktigt att följa för riskgrupper som äldre och
personer med nedsatt immunförsvar.
Norovirusutbrott, alltså
vinterkräksjuka med utländska frysta hallon som smittkälla är ett
återkommande problem. Totalt har 28 utbrott under tidsperioden 2003-
2012 rapporterats i Sverige där upp till 130 personer drabbats vid
ett enskilt tillfälle. Utbrott är också vanliga i Danmark och
Finland men har även rapporterats från andra länder i Europa.
Data från femårsperioden
2003-2007 visar att hallon i form av råa hallon, hallonsås, eller
hallontårta pekades ut som smittkälla i elva utbrott (11 procent av
98 utbrott).
Norovirus är en vanlig
orsak till magtarm-infektioner, särskilt hos barn och äldre.
Människan smittas genom
oralt intag av noroviruspartiklar.
Dessutom sprids smitta
genom direkt kontakt mellan personer.
Smitta kan även spridas
via livsmedel som kontaminerats under odling eller hantering och
beredning i senare led, eller via avloppsförorenat dricksvatten.
Norovirus anses vara
mycket infektiösa.
"Infektionsdosen"
Infektionsrisken är låg.
Smittade människor
utsöndrar mycket stora mängder virus i både avföring och i
kräkningar.
Smittspridande personer
kan delas upp i fem grupper:
- Personer med symtom på
infektion
- Personer som haft symtom
på infektion men tillfrisknat.
- Personer som infekterats
men ännu inte utvecklat symtom
- Personer som infekterats
men inte utvecklar symtom
- Personer som haft
kontakt med sjuka personer, till exempel sjuka barn.
Livsmedel som utgör risk
att orsaka norovirus-infektion är sådana som hanteras manuellt och
serveras utan efterföljande värmebehandling, till exempel tårtor
eller kalla rätter på bufféer.
Dessutom tillkommer rätter
med råvaror som förorenats i tidigare led, till exempel djupfrysta
hallon som äts råa eller i desserter, smoothies och bakverk utan
efterföljande värmebehandling.
Det finns inga utbrott där
hallon odlade i Sverige har angivits som smittkälla.
Utbrott med andra bär än
hallon som smittkälla är ovanliga.
Under femårsperioden
2003-2007 rapporterades till exempel endast ett utbrott där två
personer drabbades och där jordgubbar pekades ut som misstänkt
smittkälla.
Det finns en studie som
visar att norovirus tycks ha lättare att överleva på hallon än på
jordgubbar, vilket kan vara orsak till att problemet är störst med
hallon.
Det finns inga utbrott där
färska hallon har angivits som smittkälla.
Kokning eller
värmebehandling vid lägre temperaturer vid en längre tid avdödar
norovirus.
Norovirus överlever väl
i djupfrysta livsmedel.
Det är oklart om torkning
avdödar norovirus, eftersom det saknas sådana studier.
De norovirus som
infekterar människan kan normalt inte infektera djur och det finns
inga kända norovirus som smittar från djur till människa.
En studie med försök med
sköljning av hallon med vatten, med eller utan tillsats av klor
eller klordioxid, visar att detta endast hade en begränsad effekt på
halter av norovirus.
Norovirus kan inte föröka
sig på livsmedel men kan överleva på dem och invänta att
överföras till en värd.
Symtom och riskgrupper.
Symtomen varierar kraftigt
mellan smittade personer, alltifrån inga symtom alls till diarré,
explosiva kräkningar, feber, huvudvärk och magsmärtor.
Varaktigheten är normalt
1-3 dygn varefter personen brukar Livsmedelsverkets rapportserie nr
14/2013 6 tillfriskna helt.
Immunitet efter
genomgången sjukdom anses normalt kortvarig.
Äldre samt personer med
nedsatt immunförsvar riskerar att drabbas av allvarliga symtom.
Utbrott på äldreboenden
och i samhället i övrigt medför ökat behov av sjukvård samt ökad
dödlighet hos äldre.
Barn (upp till ca 15 år)
och äldre (över 65 år) löper större risk att insjukna än andra
åldersgrupper. Den genomsnittliga perioden med symtom är längre
hos barn än hos andra åldersgrupper.
Norovirusspridning till
hallon.
Norovirus kan överföras
till hallon på många olika sätt.
Det troligaste anses vara:
- Via vatten som används
för bevattning eller för spridning av bekämpningsmedel
- Via rötat slam
- Via människor
- Via kontaktytor.
Hallon bevattnas enligt
uppgift vanligen med droppbevattning så nära marken som möjligt.
Kontaminerad jord kan dock tänkas förorena bären både genom damm
eller plockarnas händer men också genom direktkontakt vid lagring
på marken i öppna kärl.
Förorenat vatten som
används vid beredning av bekämpningsmedel är också en möjlig
smittväg.
Hallon kan smittas endera
direkt genom ytkontakt med gödsel i samband med gödsling eller
indirekt via jorden.
Regelverket anger dock att
det måste gå 10 månader mellan gödsling med slam och skörd av
produkter som inte ska processas.
Hallon hanteras manuellt i
olika steg i livsmedelskedjan. De plockas manuellt, de sorteras
manuellt och de hanteras manuellt vid den slutliga beredningen.
Det är alltså många
händer som är i kontakt med hallonen och vid varje kontakt kan
smitta överföras till hallonen.
Goda hygienmöjligheter
vid odlingar och senare processteg med noggrann handhygien är
avgörande för att stoppa denna smittväg.
Detta är särskilt
angeläget eftersom norovirus är motståndskraftigt mot
desinfektionsmedel och mot bakgrund av att man utsöndrar norovirus
under lång tid efter sjukdom samt att man kan vara bärare av
norovirus utan att veta om det.
Alla de ytor som hallonen
kommer i kontakt med kan utgöra en smittkälla om de förorenats med
fekalier, uppkastningar eller förorenat vatten som används vid disk
och rengöring.
Det gäller till exempel
ytor i kassar som hallonen läggs i vid plockning, transportband och
andra ytor i produktionsanläggningen, förpackningsmaterial samt
redskap och ytor i köket.
Några mikrobiologiska
kriterier för förekomst av norovirus i livsmedel saknas och att med
provtagning säkerställa att ett bärparti är fritt från.
Litteraturstudien sammanställer
befintlig kunskap om norovirus i framförallt dricksvatten. Rapporten
fokuserar på olika utbrott, detektion, nomenklatur och biokemiska
egenskaper.
Magsjuka (gastroenterit)
orsakas ofta av ett virus som kallas norovirus. Flera olika varianter
av norovirus kan infektera människor. De flesta utbrotten orsakas av
en variant av norovirus som kallas GII.4, som är mycket föränderlig.
Antalet fall av
norovirusinfektion är säsongsberoende och når en topp under
vintermånaderna.
Troligtvis orsakar
norovirus i vatten många fler utbrott av magsjuka än vad som kan
visas med dagens metoder.
Det beror på att
infektionsdosen är väldigt låg, det vill säga att det krävs få
virus för att insjukna, samtidigt som det är svårt att påvisa
låga nivåer av virus med dagens metoder.
För att kunna säkerställa
smittkällan är det viktigt att ha bra metoder för att påvisa
norovirus i vatten.
Om vattnet misstänks vara
smittorisken kan virusfynd i prov från en insjuknad person jämföras
med virusfynd i ett vattenprov.
När smittkällan är
fastställd kan relevanta åtgärder vidtas för att förhindra nya
utbrott.
Utvecklingen av
analysmetoder har gått framåt och numera används
molekylärbiologiska metoder som standard.
Metoderna behöver dock
bli ännu känsligare för att det ska vara möjligt att kunna
upptäcka de låga halter av norovirus som kan finnas i vatten.
Metoden PCR påvisar bara
närvaron av ett viralt genetiskt material, men visar inte om det kan
infektera människor eller inte.
Studier pågår inom EU
för att ta fram standardmetoder för att påvisa virus i
rekreationsvatten (vilket inkluderar badvatten) och dricksvatten.
Mycket av kunskapen om
norovirus i dag kommer från försök med så kallade modellvirus,
oftast calicivirus från katter eller möss.
Det beror på att humant
norovirus (alltså norovirus från människor) inte går att odla.
Modellvirusen har dock
andra egenskaper än det humana noroviruset, och därför kan inte
resultaten överföras rakt av.
Dessutom ändrar sig
norovirus ofta, vilket ställer krav på att det finns uppdaterade
metoder för att påvisa det.
Rapporter från olika
delar av världen visar att norovirusutbrott är ett globalt fenomen.
Utbrotten kan ske i olika
vattentyper, som dricksvatten eller badvatten.
Det är inte alltid
möjligt att säga hur vattnet har förorenats, men ofta misstänks
kontakt med avloppsvatten.
De flesta människor
verkar inte heller få någon långtidsimmunitet mot viruset.
Det är följaktligen
viktigt med tillräckliga barriärer i vattenverken för att avskilja
och avdöda norovirus.
Mikrobiologiska
riskbedömningar kan vara till hjälp för att bedöma de
mikrobiologiska riskerna hos ett vatten och dess kvalité.
Kopi
Thore
Se mera här